Klimaträttvisa!

Att jobba för en rättvis klimat­ politik som är medveten om och tar hänsyn till kvinnors och mäns olika positioner på olika platser.

Det handlar inte ”bara” om att göra världen mer rättvis, (även om det verkligen är anled­ ning nog i sig självt) det handlar också om att vi aldrig kommer kunna lösa klimatkrisen om halva befolkningens kunskap, kapacitet och arbetskraft förblir ignorerad. Att inse och agera utefter att kvinnor sitter i en oför­ delaktig sits när klimatförändringar drabbar, är nödvändigt. Men att stanna där skulle vara att reducera problemet till en grov ge­ neralisering och förminskning av kvinnor till en enhetlig, homogen grupp. Skillnaden på olika kvinnors liv är givetvis lika stor som skillnaden på olika mäns liv. Det handlar

om etnicitet, religion, sexuell läggning, ålder, funktionshinder, var man bor, vilken inkomst man har (om någon) med mera med mera. Ofta beror det ena på det andra. När New Orleans drabbades av stormen Katrina var det de fattigaste som drabbades hårdast, och de fattigaste var – inte av någon slump utan på grund av långtgående strukturell diskriminering – svarta kvinnor.

Läs mer om representation, deltagande, diskriminering och civilsamhället.

Doña Gloria berättar:

Doña Gloria bor i en typisk finca, med världens sötaste kattunge, ut­ omhuskök, omringad av blommor. Vägen hit från det lilla samhället El Cairo, beläget i Valle del Cauca, Colombia, är en lång, smal, gropig grusväg som nästan försvinner när det regnar för mycket.

Doña Gloria tillverkar sin egen, hundra procent naturliga kryddblandning med gurkmeja som bas. Den smakar fantastiskt i soppa och ställer all köpt buljongtärning på skam. Hon är också medlem i organisatio­ nen Serraniaguas nätverk av personer som sparar på fröer. Ett sätt att stå upp för lokal tradition, stärka biologisk mångfald och säkerställa resurser vid klimatanpassning.

Doña Gloria är en, av allt färre, kvinnor som kan välja ut, hantera och förvara frön. Det är en tradition som har levt vidare sedan människan först började med jordbruk, men som håller på att försvinna i takt med att jordbruket blir allt mer industrialiserat jordbruk. Tekniken att spara naturliga fröer från skörden för att sedan använda dem som utsäde handlar ytterst om att säkra familjens oberoende matförsörjning år efter år. Det är också ett sätt att slippa betala dyra pengar för patenterade fröer från multinationella storföretag.

.

Dessa, ofta genmodifierade frön, kräver stora mängder kemiska ogräsmedel och insektsmedel. Det finns även en risk att genmodifierade grödor sprider sina egen­ skaper till naturliga släktingar och påverkar deras genetiska variation, vilket i sin tur kan leda till sämre anpassningsförmåga.

På frågan om hur hon upplever att klimat­ förändringarna påverkar henne har Doña Gloria väldigt mycket att säga:

Hon berättar att både regnet och solen har blivit starkare, och att få växter klarar av både skyfallen och torkan. Förutom ogjort arbete och sorgen hon känner när det hon arbetat länge och mycket med blir tillintetgjort, blir det även en stor ekonomisk förlust. Gloria säger att inte bara hon, utan många i området har haft dåliga upplevelser och lidit mycket i klimatförändringarnas spår.

Doña Gloria är även helt på det klara med vad lösningen på hennes problem är – ett växthus. Taket skyddar från hårt, kraftfullt regn, och temperaturen håller sig på en mer jämn nivå. Men hon har själv inte resurserna som krävs för en sådan investering. Hon skulle behöva ett bidrag från staten eller kanske få möjlighet att ingå i något inves­ teringsprogram. Annars är hon rädd att hon inte kommer få ihop det. Vill det sig riktigt illa kanske hon måste börja med GMO och kemikalier, något som hon säger att hon verkligen inte vill ”av alla de anledningar som ni redan känner till”. Tvärtom så tycker hon att ekologiskt jordbruk borde bli nor­ men så långt det bara är möjligt. Därför har Doña Gloria engagerat sig i Serraniaguas nätverk för ekologiska bönder. Det ger henne mer styrka och möjlighet till kunskapsutbyten.

Idag ska Doña Glorias grönsaksland grä­ vas upp, vilket blir en gemensam aktivitet, en så kallad Minga. Minga är när alla hjälps åt för att utföra fysiskt arbete – ett sätt att organisera sig för att ingen ska behöva göra allt själv. Först tas rester av torkade, döda växter bort från ytan. Sedan bort med det översta lagret jord. Lägg på de torkade, döda växterna. Strö över aska. Täck allting med jordlagret som tidigare blev skyfflat undan. Här behövs ingen konstgödsel eller kemiska näringsämnen. Allting finns ju redan na­ turligt, bara en – som Gloria – har vett och kunskap att ta vara på det!