Utforma projekt och program med mångfald och representation i åtanke.
Vi vet att personer har väldigt olika förut sättningar i livet beroende på vad de har mellan benen när de föds och ifall de på något sätt ”avviker” ifrån normen, speciellt på den plats där de råkade hamna men också den patriarkala vithetsnormen globalt. Vi måste aktivt jobba för att minska dessa skillnader och skapa bättre representation.
Aktiviteter som leder till reflektion, kapa citetsutveckling och beslut måste planeras på ett sätt som möjliggör deltagande. Akti viteter bör hållas på en plats och en tidpunkt som underlättar för kvinnor att delta, med hänsyn till kvinnors generella ansvarsområden och möjlighet att röra sig i det offentliga rummet (tex pga risk för sexuella trakasse rier i kollektivtrafiken på kvällarna).
Det är dessutom väldigt viktigt att inbjudan är formad på ett sätt som gör att personer som representerar olika delar av samhället känner sig välkomna att delta. Samt att själva tillfäl let genomförs på ett sätt som synliggör och visar respekt för deltagarnas olika erfarenheter. Med andra ord – vi måste arbeta aktivt för att möjliggöra representation och skapa trygga rum för erfarenhetsutbyte.
Att möjliggöra deltagande i vår egen verksamhet är en grundläggande del av Framtidsjordens vision och kärnan i vår metod.
Läs mer om rättvis politik, representation, diskriminering och civilsamhället.
Sonam Norzin berättar:
I byn Umla utanför staden Leh, i Ladakh, indiska Himalaya, bor Sonam Norzin. Det är så avlägset som avlägset kan vara. Här bor vanligtvis tjugotre familjer men under de karga vintermåna derna försvinner ungefär hälften från byn, antingen in till stan eller ner till slätterna. Barnen går ofta i skolan på annan ort och äldre gör pilgrimsresor. Men Sonam och hennes man är kvar i byn även över vintern. Sonam har nämligen ett stort ansvar, hon är Umlas Sherpa, dess kvinnlig ledare. En Ladakhisk by har typiskt två byledare, en manlig och en kvinnlig. Det är ledarnas uppgift att företräda byn i olika sammanhand, kalla till mötenoch agera medlare i konflikter
Förutom att vara Sherpa så sköter Sonam hushållet och gården. ”Vi har två kor och en Dzo (en korsning mellan en ko och en jak). Jag sköter hushållet och gården, när min man är iväg och jobbar.” Hennes man tjänstgör som så många andra i armén och är därför sällan hemma.
Gården är ungefär en hektar stor och används främst för självförsörjning. ”Vi odlar det mesta som går att odla här uppe: Korn, spenat, mangold, potatis, ärtor, tomat och lök. Om vi får ett överskott av ärtor och potatis säljer vi dem till marknaden.”
Hela byn Umla har med hjälp av organisationen LEHO certifierat sig som ekologisk. ”Vi använder inte längre kemiska gödsel medel eller bekämpningsmedel. Det enda vi gör för maskin är att tröska åkern. När de gäller att plöja, så och vattna åkern så har vi gått tillbaka till traditionella metoder. Det funkar, eftersom vi i våran by hjälps åt. Här finns en så stark känsla av gemenskap. När det är skördesäsong hjälps vi alla åt, vi delar med oss av våra kunskaper och redskap och plöjer varandras åkrar. I andra byar tar de ofta in utomstående arbetskraft, men inte här.” Sonam är märkbart stolt över den lilla byns gemenskap. Hon är också stolt över vad de åstakommit med odlingen:
”Jag märkte direkt en skillnad i vår hälsa när vi slutade använda kemiska gödsel medel. Det kändes bara bättre att äta, helt enkelt. Det är därför det är så viktigt att odla ekologiskt. Och för miljön såklart. Jag märker av förändringarna i miljön. 2010 blev vi drabbade av en stora störtflod som sköljde över Ladakh. Det var fruktansvärt, flera hus blev förstörda och det tog lång tid att bygga upp igen. Vintrarna är varmare, jag ser glaciärerna smälta framför ögonen. Vattenbristen är det största problemet. Vi vet inte längre vart ifrån vi ska få vårt vatten. Sen vi började odla ekologiskt krävs det i alla fall mindre vatten.”
Sonam trycker på vikten av att bevara tradition, hon pratar passionerat om att bevara det traditionsrika Ladakhiska arvet och att det är ännu viktigare nu när klimatet förändras.
”Det är på grund av vårt traditionella sätt som vi sätter ett exempel. Om vi kan visa resten av världen att det är möjligt att äta bättre och odla ekologiskt genom att gå till baka till traditonella jordbruksmetoder och gemenskap så kan vi vara ett föredöme.”
Förutom LEHO så arbetar Secmol och LEDeG med liknande projekt i Ladakh.