Regeringen påstår under årets Folk och försvar att det går bra att ta pengar från biståndet för att finansiera en militär upprustning utan att det ”försämrar andra delar av samhället”. Men det är inte sant, skriver 21 bistånds-, freds- och mänskliga rättighetsorganisationer.

De senaste åren har en sak gjorts tydlig – freden är inget av naturen givet tillstånd och demokratin är vare sig statisk eller evig. Just nu pågår fler väpnade konflikter i världen än under någon annan tid efter andra världskriget. Och även där krig inte råder utmanas freden.

Världen är tätt sammanflätad av ekonomiska, kulturella och sociala system. Krig, hunger, klimatrelaterade kriser, ekonomiska katastrofer och auktoritära strömningar sprider sig utan hänsyn till nationella gränser. Det har aldrig varit viktigare än nu att se arbetet för att bygga demokrati, för mänskliga rättigheter, för fred och för frihet som en försvars- och säkerhetspolitisk prioritering.

Svantessons uttalande stämmer inte

Men i intervjuer under veckan har finansminister Elisabeth Svantesson gett nedskärningar i biståndet som exempel på hur Sveriges militära upprustning hittills kunnat finansieras ”utan att försämra andra delar av samhället”. Hon menar också att ”medborgarna tycker det är bra”. Det stämmer inte.

Sidas senaste årliga opinionsmätning visar motsatsen. Den visar att stödet för bistånd är mycket starkt bland svenska folket och andelen som vill att biståndet ska öka är den högsta på 23 år. Svenska folket verkar, till skillnad från regeringen, se den nära kopplingen mellan en säker, human värld och Sveriges egen trygghet och säkerhet. Och de försämringar i samhället Svantesson inte kan se, de ser vi i andra länder i form av färre flickor som får gå i skolan, minskade resurser till arbetet mot könsstympningar, sämre tillgång till rent vatten och bland de människor i fattigdom som inte längre får möjlighet att göra sin röst hörd.

Undertecknare:

1. Tobias Linghag, verksamhetsledare. Framtidsjorden
2. Alexander Clemenson, generalsekreterare, KFUM Sverige
3. Anna Stenvinkel, generalsekreterare, ForumCiv
4. Niclas Lindgren, direktor PMU
5. Charlotta Norrby, generalsekreterare SMR
6. Mattias Ingeson, generalsekreterare Erikshjälpen
7. Mattias Brunander, generalsekreterare Diakonia
8. Klas Sellström, Verksamhetsledare, Svalorna Latinamerika
9. Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna
10. Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare Kristna Fredsrörelsen
11. Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande
12. Anna Tibblin, generalsekreterare för We Effect
13. Anna Kakuli, tf generalsekreterare Union to Union
14. Malin Nilsson, generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF)
15. Paul Carlsson, ordförande, Praktisk Solidaritet
16. Josephine Sundqvist, generalsekreterare, Läkarmissionen
17. Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
18. Ulrika Strand, generalsekreterare, Fonden för mänskliga rättigheter.
19. Louise Hammerud Hamilton, verksamhetsledare, Latinamerikagrupperna
20. Johanna Davén, generalsekreterare, IOGT-NTO-rörelsen
21. Mariann Eriksson, generalsekreterare, Plan International Sverige