framtidsjordenlogo

Om oss

Vi är sex praktikanter som har varit på praktik i olika delar av Indien: Tamil Nadu (södra Indien), Mumbai och Ladakh (norra Indien). Organisationen bakom vårt arbete finansieras av SIDA och heter Framtidsjorden, som ingår i ett internationellt nätverk med målet att stötta initiativ till utveckling på socialt rättvis och ekologiskt hållbar grund.

 

Vi vill nu fortsätta att sprida kunskap och medvetenhet om hur klimatets konsekvenser påverkar människor i en annan del av världen. En stor del av detta berör hur gräsrotsorganisationer arbetar för bättre levnadsförhållanden och anpassning till de påtagliga klimatförändringarna. Med hjälp av berättelser, bilder och eventuellt korta videoklipp vill vi dela med oss av information och erfarenheter från de projekt som våra respektive organisationer i Indien bedriver. Dessa blir på så vis positiva berättelser ur verkligheten om hur svenskt bistånd hjälper till att stärka civilsamhället. Med denna informationskampanj hoppas vi kunna motivera flera till att agera mera, spräcka hål på eventuella fördomar och att kanske till och med ingjuta lite hopp om en hållbar utveckling!

 

Under det övergripande temat om klimatanpassning i tre versioner av Indien följer nedan en sammanfattning av de olika organisationer och ämnen som våra praktikberättelser berör.

CIRHEP, Tamil nadu

CIRHEP (centre for improved rural health and environmental protection) är en liten NGO, bildad 1994, som ligger belägen utanför staden Nilakottai i Tamil Nadu. Vår uppgift som praktikanter för organisationen har varit att dokumentera och lära oss om landsbygdsutveckling och den klimatanpassning som vidtagits i dessa byar. CIRHEP jobbar med att stärka kapaciteten bland byar på den indiska landsbygden för att öka möjligheterna för befolkningen att på ett hållbart sätt kunna bo kvar utan att flytta till städerna. Detta görs genom ett flertal projekt där det grundläggande syftet är att stärka livskvalitén för människor på ett hållbart sätt. Nedan följer några av de projekt som CIRHEP arbetar med:

  • Watershed, vilket syftar till en uppfångningsyta för vatten. CIRHEP är med och konstruerar strukturer i marken för att fånga upp regnvatten så att det ska bevaras istället för att rinna iväg. Detta är en av de aktiviteter organisationen sysslar med för att anpassa sig till, och överkomma, bristen på vatten. 

  • Ekologiskt odlande med ekologiska gödsel- och bekämpningsmedel samt traditionella frösorter. 

  • Kunskaps- och kompetensutveckling om klimatförändringar, vattenkonservering och organiskt odlande. Utbildningspass, arrangerade av CIRHEP, för lokala bönder, skolungdomar, mm. 

  • Medvetenhetsspridning genom fältbesök med information om hållbara odlingsmetoder samt praktisk träning i hur man tillämpar dessa på sin gård. 

  • Kvinnors empowerment. CIRHEP hjälper till att forma kvinnogrupper för att underlätta processen att ta banklån då detta kan vara svårt att göra som ensam kvinna. 

  • Matsuveränitet genom odling av näringsrika och snabbt växande grödor som millets (hirs), vilka dessutom kräver en mycket liten mängd vatten för dess produktion.

SECMOL, Ladakh

SECMOL är en alternativ skola och sedermera miljöorganisation som grundades av en grupp unga Ladakhier, trötta på att Ladakhs skolsystem inte erbjöd kvalitativ utbildning anpassad efter invånarnas behov. Belägen på 3500 meters höjd mitt i Himalaya ligger det ecocampus som utgör skolan och som drivs av 100% förnybar energi. I minus 25 grader hålls byggnaderna behagligt uppvärmda tack vare tre olika typer av solenergihus. Campuset drivs av eleverna som förutom praktiska kunskaper lär sig allt om att leva ett 100% hållbart liv. Organisationens verksamhet sträcker sig längre än enbart skolverksamheten och fokuserar även på hållbar utveckling samt stärkt kapacitets för Ladakhier på landsbygden, bland annat genom att:

  • Klimatanpassa och kapacitetsbygga. Ladakh lider av akut vattenbrist. Klimatförändringarna har gjort så att vattentillgången är nyckfull och glaciärer smälter vid fel tidpunkt. Tidigare pålitliga vattenkällor torkas ut och Ladakhs många floder med annars så kristallklart, rent vatten försuras av turister som slänger plast och skräp. SECMOLs grundare Sonam Wangchuck har konstruerat en typ av artificiell glaciär – kallad Ice Stupa – som fångar upp de riktiga glaciärernas smältvatten genom långa rör som dras upp till en svåråtkomlig vattenkälla i bergen. Stupan byggs på tack vare en manuell konstruktion som bäst kan liknas vid en snökanon, och kan bli upp till 30 meter hög. Lagom till våren och skördesäsongen smälter Ice Stupan och förser jordbrukare och hushåll med det vatten som annars saknas. Så gott som alla hushåll i Ladakh har en jordplätt i självförsörjande syfte, varpå vatten är livsnödvändigt för att de ska kunna förse familjen med mat. 

  • Workshops om hållbart jordbruk och fördelarna med komposttoaletter. Efter många och långa påtryckningar och kampanjer från civilsamhället (bland annat SECMOL) har Ladakhs regering bestämt att hela regionen skall vara hållbar vid 2025. För att bistå regeringen i omställningsarbetet jobbar SECMOL med att informera, inspirera och hjälpa bönder att sluta använda kemiska gödselmedel och istället använda sig av komposttoaletter vars kompost utgör ett perfekt organiskt alternativ. 

  • Kunskapsutveckling gällande klimatförändringar. I läroplanen ingår solcellslära, lära om hållbart jordbruk och lektioner kring klimatförändringar. 

  • Ekologiskt odlande på campusets egna odlingar, i självförsörjningssyfte och för att undervisa eleverna kring vikten av ekologiskt odlande och bevarandet av klimatvänliga och traditionella grödor. 

  • Workshops och rådgivning till folk som är intresserade av att bygga solenergihus

Srushtidnyan, Mumbai

Srushtidnyan grundades 2001, med grundtanken om att bli Maharashtras (en delstat i mellersta Indiens) första organisation som spridde klimatmedvetenhet på det lokala språket marathi. Framför allt riktar Srushtidnyans verksamhet in sig på att, genom detta lokala språk, utbilda skolungdomar, kvinnor och bönder om klimatförändringarna. “Srushtidnyan” betyder nämligen just “klimat-klok” på marathi. Sedan dess har verksamheten expanderat och trots sina enbart fem anställda täcker deras arbete stora delar av hela Maharashtra: med sin huvudsakliga bas i Mumbai har organisationen också andra projekt förlagda på både landsbygden i Devrukh nära bergen och längst med kuststräckan söderut i ett område som heter Devgad. Dessa är de huvudsakliga projekten som pågår på dessa platser:

  • Kunskapsutveckling gällande klimatförändringarna genom ett program med klimatambassadörer runt om i olika skolor, både i Mumbais slumområden och på landsbygden. 

  • Workshops om näringsrik och miljövänlig mat, eftersom studier visat att kvinnor och barn är särskilt utsatta för undernäring i Indien. Både skolungdomar och kvinnogrupper får vara med och göra olika sallader, lära sig om micro greens som lätt kan odlas en köksträdgård och veta mer om vikten att äta ekologisk närproducerad mat.      

  • Ekologiskt odlande och bevarandet av inhemska grödor i fröbanker. I det lilla samhället Devrukh odlar Srushtidnyan traditionellt inhemskt ris som sedan ges ut till lokala bönder som vill börja med ekologiskt jordbruk. 

  • Hirs-lobbyism, för att stärka statusen och förenkla tillgången till denna traditionella gröda, som innehåller en mycket större mängd näringsämnen och kräver mycket mindre vatten att odla än ris. 

  • Mangroveplantering längs med kusten, för att stärka de lokala ekosystemen och skydda inlandet mot översvämningar. Men också för att skapa kapacitetsutveckling hos de lokala samhällena, som då kan livnära sig på ekoturism kopplat till mangroveträsken.  

Slutligen, vi som har varit delaktiga i det här projektet. Från vänster till höger: Elvira Feldt, Julia Klang Mjörnsäter, Emma Dahlström, Edvin Erlandsson, Clara Hugosson och Frida Viklund Rundgren.