Intervju med K.A. Chandra - CIRHEP

Marie Meshe, praktikant på Framtidsjordens kansli under 10 veckor höstterminen 2021, har intervjuat K.A. Chandra från Centre for Improved Rural Health and Environmental Protection om organisationens arbete med kvinnliga småbrukare och Awareness-programs.

Centre for Improved Rural Health and Environmental Protection (CIRHEP) är en av Framtidsjordens nätverksorganisationer i Nilakottai, Tamil Nadu i södra Indien. De arbetar hårt för att bevara biologiska mångfald genom att stärka människor och bevara naturen. CIRHEPs vision är att skapa en hållbar relation mellan människa och ekologi genom att förbättra livskvaliteten på landsbygden genom utbildning, utrotning av orsakerna till fattigdom samt bevara miljön genom landsbygdssamhällens aktiva deltagande. CIRHEP vill ge människor en möjlighet att bli självförsörjande och självständiga genom matsuveränitet och miljöutbildning. Drömmen är att kunna producera de grödor som behövs i ett område, och detta kan uppnås med hjälp av utbildning.

K. A. Chandra, som är programansvarig på CIRHEP, berättar att organisationen främst arbetar med småbrukare och människor som står utanför det traditionella indiska samhället och som faller utanför de hinduiska kast-kategorierna,daliter. CIRHEPs arbete med kvinnliga småbrukare kretsar främst kring de hundra självhjälpande kvinnogrupper (med 10-20 medlemmar per grupp), de så kallade Awareness-programs, i 32 olika byar i södra Tamil Nadu, i Nilakottai. Ideén med självhjälpsgrupper uppstod när koppling mellan högt antal barnäktenskap, kvinnors osjälvständighet och att kvinnor i större utsträckning är lågutbildade än män eftersom föräldrar ofta väljer istället att satsa på sina söners utbildning framför döttrarnas.

Chandra berättar att mellan åren 1995-1998, anordnade CIRHEP träffar 2-3 gånger i veckan för att mobilisera kvinnorna. Idag genomförs träffarna oftast två gånger i månaden eftersom kvinnornas ökade kunskap och egna organisering har minskat behovet av frekventa möten. Möten organiseras genom att grupperna bjuds in till CIRHEPs kontor tillsammans med andra personer från olika kaster där alla sitter tillsammans. Träffarna sker i form av seminarier och workshops med gästföreläsare och lunchmöten där kvinnorna utbyter idéer och erfarenheter med varandra. Kvinnorna i sin tur för undervisningen vidare till sina döttrar och skapar stödgrupper för unga flickor i åldern 10-16 år och har en mulleskola för barn. För de kvinnliga småbrukarna som arbetar på dagarna hålls möten på kvällarna.

Jag frågar Chandra om hon ser på möjligheten att förändra synsättet när kvinnors hårda arbete, både i hemmet och inom jordbruket, oftast varken erkänns eller respekteras. Chandra håller starkt med påståendet i frågan. Hon säger att en av de största anledningar är kvinnors osjälvständighet och menar att den möjliga lösningen kan vara att skapa starka kvinnliga ledare. Samtidigt understryker hon att kvinnor redan är starka, det är inte det de behöver vara. Det handlar inte om att förändra kvinnor för att de ska passa in i samhället, utan om att anpassa samhället och dess struktur för att vi ska värdesätta kvinnor lika mycket som män.

Kvinnor har mindre möjligheter än män just för att de är kvinnor. Bristen på jämställdhet är den största utmaningen och den största orättvisan. Det är också en maktfråga där sekler av diskriminering och djupt rotad patriarkat har skapat en klyfta mellan könen i ekonomin, sociala sfären och de politiska systemen. Chandra förklarar därför att CIRHEP genom sina awareness-programs hoppas kunna upplysa om dessa problem för att män ska se och förstå kvinnors situation och att det ska resultera i ökad jämställdhet där kvinnor blir respekterade både i hemmet och utanför.

 

Marie Meshe – fd. praktikant på Framtidsjorden