På tal om ekologiskt jordbruk, svält och så

Att som agronomstudent på SLU och för tillfället praktikant i Indien följa den senaste veckans debatt om huruvida ekologiskt jordbruk leder till svält (läs här) eller inte har varit både engagerande, förvirrande och frustrerande.

Förvirrande, eftersom att jag står med ena foten i en värld där konventionellt jordbruk med kemisk bekämpning och mineralgödsel som självklara insatsmedel generellt förespråkas och anses vara det normala. I mitt Facebook-flöde delas SLU-forskarnas artikel gång på gång, följt av kommentarer som ”äntligen någon som vågar säga sanningen”. Jag läser artikeln och känner igen argumentationen, mycket av det har forskarna själva förklarat för mig i detaljerade diagram och tabeller. Jag förstår deras resonemang, tänker att de kanske ändå har en poäng.

Dagen efter att jag läst artikeln åker jag en skumpig och välfylld buss ut på den indiska landsbygden. Utanför fönstret syns mest obrukade fält och marken är en hård skorpa. Bristen på regn har gjort att många lantbrukare lämnat sina fält obearbetade den här säsongen, hellre än att investera i en gröda som de sedan får se torka bort. Vattenbristen har blivit allt mer påtaglig här. Skogsavverkning har fått grundvattennivåerna att sjunka och regnet kommer inte som det brukar till följd av klimatförändringarna.

Organisationen Kudumbam, där jag är praktikant, jobbar mycket med att utbilda bönder i ekologiskt lantbruk. De får lära sig vikten av att ha boskap för att få tillgång till organiskt gödsel, hur man tillverkar organiska bekämpningsmedel av vilda örter och hur en ökad diversitet i fälten leder till lägre angreppsrisk, högre och säkrare skördar och en mer varierad och hälsosam kost. Och det fungerar. Här, på den regnfattiga indiska landsbygden, är det ekologiska jordbruket räddningen för de som faktiskt svälter. Böndernas vittnesmål går emot de svenska SLU-forskarnas diagram, men bekräftar de rapporter som visar hur ekologiskt jordbruk faktiskt kan öka livsmedelssäkerheten på många ställen. (läs här). I konventionellt jordbruk är vi idag beroende av ändliga resurser som fosfor och fossilt bränsle. Det är inte hållbart. För de indiska lantbrukarna innebär det konventionella jordbruket dessutom skuldfällor, hälsorisker och en ensidig, näringsfattig kost.

Jag sitter på den varma bussen, svettig och frustrerad, och önskar att de där forskarna satt bredvid mig, att de också fick prata med kvinnorna som står hukade på fälten. Kanske skulle de då förstå att svält inte botas genom rekordskördar av höstvete i Skåne. Anledningarna till svält är mer komplexa än så. Därför kan inte svenska skördedata användas som bevis på att ekologiskt jordbruk leder till global svält.

Som så många andra kloka människor skrivit under veckan som gått, tror jag att vi i framtiden måste kompromissa och ta tillvara all kunskap, gammal som ny. Då kanske vi kan hitta hållbara lösningar för hur alla människor ska kunna äta sig mätta på hälsosam mat utan att vi förstör den jord som föder oss.

31102014-IMG_0417
Viji på Kudumbam och en ekologisk pumpa

 

 

5 Comments

  • Elsa Svara

    Intressanta och relevanta perspektiv! Det måste vara extrema kontraster att läsa om debatten i Svreige och våra i Indien och se en helt annan verklighet. Just rubriken med att eko leder till världssvält var ju lite väl tilltagen då forskarna sedan säger att de ser till de svenska förhållandena, när de platser där folk faktiskt svälter har helt andra förutsättningar. Och som du skriver är det ”ekologiska-tänket” i princip nödvändigt på vissa platser i världen.

    Hoppas att du förövrigt har det superbra där nere!!! I Uppsala har vi haft två(!) soltimmar i hela november fram till igår. Lite lätt deprimerande, men vi har det rätt bra ändå 🙂

    Ha det fint!
    Elsa

  • Natalie Morén James Svara

    SJUKT bra skrivet!

  • Erica Svara

    Så bra skrivit Jonna! Alla måste släppa sina benhårda övertygelser om att det bara finns ett rätt och fel. Anpassning efter förhållanden måste ju ändå vara det allra viktigaste, tänk vad vi kunde lära oss då.

  • Inger Olausson Svara

    Mycket bra, Jonna! Det är också tråkigt att de fyra forskarna fått så mycket utrymme och i många sammanhang lyfts fram som att de representerar SLU:s syn på frågan, men så är ju inte fallet! Några exempel här: http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/epok-centrum-for-ekologisk-produktion-och-konsumtion/nyheter/2014/11/manga-debattinlagg-om-ekologisk-odling-/

    Jonna – jag skulle vilja få kontakt med dig för mitt kommande forskningsprojekt om trädgårdsodlingens växtskydd i ett historiskt perspektiv. Maila gärna!

  • Robert o Åsa Svara

    Jonna! Du är bäst! Vi längtar och vill att du kommer hem MEN du måste kanske vara kvar ett tag för att fortsätta att förstå!!! Du är bäst!!!
    Massor med kramar fr oss!!!
    Åsa Robert Pelle Emil (o Minna men från Ume)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *