Avsnitt 3 – Ladakh-Snack: Livet i Stan – Det traditionella jordbrukssamhället möter urbanisering.

Välkommen till avsnitt tre av podcasten Ladakh-Snack. Detta avsnitt spelades in på LEDeGs hostell den andra juni 2020.

Du hittar avsnittet både på Spotify och på Acast.


Indusfloden som flyter förbi sydväst om Leh

De två större städerna i Ladakh heter Leh och Kargil och det är alltså den första av de två vi pratar om i dagens avsnitt. Vackert beläget ligger staden Leh i en av Himalayas alla dalar, med de många bergen omkring och den långa floden Indus rinnande i utkanten. Trots att bergen tornar upp sig runt dalen ligger staden på imponerande 3 500 höjdmeter. Leh har under många århundraden haft en viktig roll i regionen där den länge var en viktig handelsplats för de kringliggande rikena samt huvudstad för det så kallade ”Himalayan Kingdom of Ladakh”.

Den historiska vikten gör sig påmind genom de många hundratals år gamla monument och byggnader. Många av stadens byggnader är gjorda av torkad lera vilket nu hotas av klimatförändringar som för med sig en ökad nederbörd – såväl som av andra nytillkomna skadeorsaker såsom avgaser.

Monument vid infarten till stan
Vackra Polo Ground framför Lehs tempel och palats.
Leh Palace, byggt ca 1600

 

 

 

Staden befolkas av knappt 30 000 människor under vinterhalvåret. Under sommaren stiger denna siffra högt när 100 000 människor befinner sig i staden samtidigt. Denna siffra består framförallt av turister, men även av militär och migrantarbetare och säsongsarbetare. Detta är ett tämligen nytt fenomen och en förändring som skett snabbt. När staden öppnade upp för turism 1974 var där inte många besökare, tio år senare var siffran uppe på 15 000 och siffror från 2018 ligger på 300 000. En ökning av den omfattningen på den korta tiden för oundvikligen med sig konsekvenser. Det traditionella jordbruket i området väljs bort av allt fler som väljer att engagera sig i turistindustrin på olika sätt då denna för med sig många arbetstillfällen. Tidigare självförsörjande och byteshandel byts ut mot ett större fokus på inkomst och kapital.

Jordbruksmark i Leh som ännu inte blivit hotellmark.

Hotellindustrin har också gjort så att markpriserna har stigit vilket gör att jordbruksmark säljs för att hotell ska byggas. Ännu finns det små åkrar och plantager i staden men dessa blir färre och färre.

 

 

 

 

Handledare Tashi och praktikant Jakob lagar rör

Turistindustrin för även med sig konsekvenser på den redan hårt belastade infrastrukturen. Vad gäller vatten finns det flera utmaningar. Tidigare användes smältvatten från glaciärer till en stor utsträckning men klimatförändringar och den stora ökningen i besökare har omöjliggjort detta. Många, inte minst de stora hotellen, borrar egna hål för att pumpa upp grundvatten till sina anläggningar som använder därigenom väldigt mycket vatten. Ett system av vattenledningar finns och på sommaren finns det vatten tillgängligt i detta, om än bara under vissa tider på dygnet. Under de kalla vintermånaderna är detta dock avstängt för att inte frysa sönder. När det trots detta går sönder hamnar reparationen ofta i hushållens händer, något vi fick uppleva då det uppstod en läcka utanför kontoret på LEHO – då Jakob fick greppa hacka och spade för att lokalisera och åtgärda problemet.

 

Hoppfullt är dock den slutsats som dragits på LEDeG: ”It’s not a water crisis, it’s a water management crisis” vilket gör att organisationen arbetar på att förbättra hanteringen på olika sätt.

Traditionell toalett på LEDeG

En annan utmaning för staden är hur toaletter och avlopp skall hanteras. De traditionella toaletterna i Ladakh innebar ett slutet kretslopp där avföring återanvänds som gödsel. Nya vattentoaletter som byggs har inte denna fördel utan avföringen förs antingen in i septiktankar som sedan töms och förs bort – eller rakt ned i jorden vilket riskerar att förorena grundvattnet. Detta är ett problem som LEDeGs Liveable Leh projekt arbetar med där de bland annat utvecklat ett hållbart system som tar hand om avföringen och filtrerar denna så att det kan återanvändas – för att exempelvis odla blommor.

 

 

 

De många besökarna för förstås även med sig mycket avfall – vilket är svårt för den befintliga avfallshanteringen att klara av vilket resulterar i att mycket skräp slängs på gator och i naturområden. Som det ser ut nu så förs skräpet till det så kallade Bomb Guard och helt enkelt läggs på en växande hög. Myndigheter och organisationer, bland annat LEDeG, tittar på hur detta kan förbättras och en initial strategi är att separera blött och torrt avfall för att möjliggöra återvinning.

 

LEDeG är alltså mer involverade i projekt för att bemöta problem som har uppstått i staden än vad LEHO är. Däremot jobbar även LEHO för att förbättra situationen i regionen och deras arbete i byarna har en direkt påverkan även på stadslivet. Genom att stärka byar och möjliggöra deras fortsatta satsning på jordbruk, traditionella metoder och livsstilar ökar incitamenten att stanna kvar i byarna som bedriver en mer hållbar verksamhet än turistindustrin gör i staden. Ytterligare arbetar LEHO genom sina ekoturismprojekt för att belysa de problem som finns i turistindustrin och lyfta en diskussion om olika lösningar och förbättringar.

Som lovat i avsnittet kan ni i klippet nedan se och höra sopbilen som gärna gör sig hörd om morgnarna.

Dela gärna med dig om du tänker på något särskilt när du läser eller lyssna, och tveka inte att ställa frågor om det är något du undrar över eller vill veta mer om.

Julley!

– Ladakh-Snack gänget genom Lukas Jarvis

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *