Hur vågar ni!?

Den ständiga frågan en får från vänner, familj, arbetskamrater och den där random personen på baren är ”hur vågar du?”. Att våga lämna det trygga hemmet för att åka iväg runt halva jorden på praktik är inte något man bara gör i en handvändning. Det krävs mod och viss eftertänksamhet och anledningen till att våga ta det steget ser olika ut för alla oss som skriver på denna blogg. Trots att vi alla är i liknande åldrar så är vi i många olika faser, från många olika städer och från olika bakgrunder vilket påverkar hur vi hamnat här och hur vi har vågat. Vi som skriver detta inlägg är Sonja, Julia och Markus som just nu är på plats på LEDeG (Ladakh Ecological Development Group) i Leh, Indien. Vi kommer kort beskriva hur vi hamnade på denna magiska plats och hur vi vågade ta steget. Detta är ett perfekt inlägg för dig som också funderar på att ta steget och åka iväg på praktik med Framtidsjorden.

Från vänster: Julia, Sonja, Markus

Julia jobbar i restaurangen på IKEA Karlstad sedan några år tillbaka. Förutom att göra räkmackor och sleva köttbullar jobbar hon också ständigt med att minimera matavfallet i köket, och det är en av anledningarna till att hon blev uttagen som praktikant på framtidsjorden. Hon hade inga planer på att lämna Sverige under våren, men blev rekommenderad praktikantprogrammet av en vän som råkat scrolla förbi en annons på nätet. Hon fick inte platsen förrän i december, men bestämde sig på kort varsel för att våga ta den, då detta är en chans en inte får många gånger i livet.

Sonja håller för tillfället på att slutföra sin master i hållbar utveckling och bestämde sig för att ta en paus innan hon påbörjade sitt examensarbete. Hon fick tipset av en vän som tidigare varit praktikant hos framtidsjorden att söka till deras program. Och så blev det! Eftersom hon har en kandidat inom textil produktutveckling, som inte osar ekologiskt jordbruk eller hållbarhet, blev hon glatt överraskad när hon blev antagen redan innan sommaren. Därav har väntetiden att få åka iväg varit lång och hennes längtan efter ett äventyr lika så. Så, hur vågade hon? Genom en pushande vän som garanterade henne att framtidsjorden ständigt letar efter folk med olika bakgrunder, suget efter ny erfarenhet och perspektiv samt den ständiga känslan att vilja komma ut ur sin trygga bubbla, tog hon steget och klickade på ”ansök här”.

Sist men inte minst har vi Markus. En stockholmare som spenderat 3 år i Lund studerandes Freds och konfliktvetenskap och som halvåret innan utresa praktiserat på Framtidsjordens kansli i Stockholm. Markus fann praktiken via SIDAs utmärkta sida ”engagera sig” och kände att detta var det perfekta komplementet till hans studier för att faktiskt få se riktigt utvecklingsarbete på plats. Anledningen att Markus vågade lämna vardagen hjälptes till stor del av tidigare erfarenheter av resor i Indien och tidigare volontärarbete.

Utsikt från vägen till kontoret.

Att våga är dock inte något som slutar när man lämnar Sverige, utan något som man ständigt behöver göra på plats och det kan vara i det stora såväl som i det lilla. Att våga gå på utedasset utan ficklampa mitt i natten i minusgrader; att våga lämna sin varma sovsäck och säga till hostelgästen i rummet under att det inte är läge att spela ukulele och sjunga för full hals mitt i natten; och att våga knacka dörr där bara 10% förstår vad man säger för att be dem fylla i en enkät på engelska(mer om just denna utmaning kommer i vårt nästa blogginlägg så håll ögonen öppna). Att våga är alltså något som ständigt följer med oss praktikanter men resultatet av modet är minnen och upplevelser som kommer finnas med oss resten av våra liv.

Som avslutande ord på vårt första blogginlägg: våga söka! Även om ni känner att ni inte har erfarenheten så letar Framtidsjorden ständigt efter praktikanter med olika bakgrunder som kan komplettera de olika organisationerna i nätverket. Ni kommer inte ångra er!

MVH: Julley, Sulley och Mulley!

 

3 Comments

  • Lovisa Rutland Svara

    Heja Markus, Julia och Sonja!! När man vågar gå utanför sina gränser växer man 🙂 vilket spännande uppdrag! Helt rätt. Kram Lovisa

  • Julias farfar o farmor Svara

    Vi ser fram emot era vidare äventyr och erfarenheter

  • Maud Gyberg Svara

    Sr fram emot nästa blogg. Hörde att ni kommit i kontakt med verksamhet där man samlar avfall (skräp) och återanvänder det. Det låter så otroligt bra,istället för att samla det i en stor skräphög som ingen bryr sig om sedan. Kunde de tillverka något av resterna?? Skriv gärna om vad det blir i slutänden.
    Det borde vara intressant för många länder även i väst. Tänk avfallshögarna i Italien. Ladakhierna är otroligt påhittiga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *