En kan inte äta rosor

Cayambe ligger vackert till. Framför mitt hus breder La Mojanda ut sig, ståtliga och stadiga berg som möter mig varje morgon när jag lämnar mitt rum och går ut på gården. Bakom oss, den snötäckta vulkanen Cayambe, som även går under namnet El Nevado. Jobbar vi i i potatislandet och det inte är allt för molnigt välkomnar den oss med sin snöklädda skönhet. Åker vi högre upp i bergen, för att få en vacker utsikt över Cayambe är det däremot något annat som drar till sig min uppmärksamhet. Det som jag vid första anblick trodde vara stora vita sjöar, visade sig istället vara stora områden blomplantager. Ecuador exporterar ett stort antal blommor, främst rosor. De största inköparna är Ryssland, USA och olika länder i Europa. Inom Cayambes territorium finns 300 blomplantager.

Låt oss prata om rosor och skatter. Inte skatter som glimmar utan skatter som betalas av medborgarna i ett land. I förra veckan bjöds det på ett möte där det diskuterades markskatt. Bland de talande fanns borgmästaren Guillermo Churuchumbi.  Den första borgmästaren i Cayambe på 500 år som tillhör ursprungsfolket. Under mötet diskuterades även rosplantagerna och skattereformen som Guillermo Churuchumbi lyckats få igenom tillsammans med sitt parti. Tidigare existerade enbart en typ av skatt, vilket innebar att den med lågt markvärde (liten mark=liten produktion) var tvungen att betala samma summa som den med högt markvärde (stor mark=stor produktion). Numera har Cayambes borgmästare fått fram ett nytt skattesystem där en, beroende på markvärde, kan placeras i fem olika kategorier. Kategori 1 hamnar de med lågt markvärde vilket innebär att ingen skatt betalas. Kategori 2, betalar en mindre andel skatt, nivå 3 högre och så vidare. Tack vare denna reform innebär att de med lågt markvärde, människor med ofta mycket låg produktion och ofta de som tillhör de allra fattigaste i området skonas. Samtidigt har markvärderingarna inte varit helt problemfria, i vissa fall har marker värderats högre än vad som egentligen är fallet. Under mötet menade borgmästaren att dessa marker måste omvärderas, så att rätt skatt betalas.

Borgmästarens ord ekade högt och upprepades vid flera tillfällen under fredagens möte; ”Den som har mest ska också betala mest” varje gång som orden klingade i lokalen nickades det och ropades medhållande. Guillermo Churuchumbi berättade om sina problematiska möten med många ägare av rosplantagerna i området. Han menade på att flera är bittra och upprörda över skattehöjningarna. Samtidigt presenterade borgmästaren rosplantagernas årliga vinster, vilka är så höga att det är svårt att få grepp om. Guillermo påstår sig vara beredd på att lätta på skattetrycket om de ansvariga är beredda på att arbeta mer för att deras anställda ska få bättre villkor samt att det sker ett aktivt arbete för att skona naturen från diverse gifter som används i produktionen av icke-ekologiska rosor. 26 av de 300 rosplantager som finns i Cayambes område har lyckats genomföra dessa förändringar. De behandlar sina arbetare bättre, vilket bland annat innebär att de förser dem med tillräckliga skyddskläder. Samtidigt har de valt att arbete för en mindre användning av farliga kemikalier, vilket innebär att mindre gifter läcker ut i naturen. Men de som behöver mest stöd och support menar borgmästaren är alla småjordbrukare, de matproducenter som arbetar hårt för biodiversitet och för att vi ska ha möjlighet att äta bra och hälsosam mat, fri från gifter.  Rosplantagerna står för en stor del av landets BNP men näringsmässigt är de inte så efterfrågade.

Det märks att borgmästare Guillermo Churuchumbi är populär i Cayambe. Men det existerar också de som inte gillar att en person som representerar ursprungsfolken sitter på en hög post. Hans arbete hotar även många av de starka ekonomiska krafter som existerar i området och i Ecuador.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *