Där ekologisk odling möter mental hälsa


Det skyfflas jord, plockas ogräs ur salladslandet och sätts nya sticklingar i växthuset. På den ekologiska odlingen finns arbetsuppgifter av olika svårighetsgrad och alla kan hugga i någonstans. Lite då och då kommer någon förbi och köper nyskördade grönsaker. Ayelen Barcelona, en av deltagarna, kommer raskt springandes för att hjälpa till. Ett slitet träbord får agera disk.

I utkanten av centrala Buenos Aires ligger Agronomifakulteten, en grönskande oas mitt bland stadens buller. Den stora parken har blivit samlingsplats för många människor: musiker, hundägare, besökare och producenter vid den månatliga ekologiska marknaden, och inte minst studenter vid fakulteten. Men i parkens inre del är det rofyllt, dånet från staden når inte in. Här ligger det lilla odlingsprojektet PECOHUE.

”Folk tycker att PECOHUE låter som ett ord på mapuchedungun!” berättar projektledaren Alejandra Babbitt med ett leende. ”Alltså det språk som talas av mapuchefolket i Chile och Argentina.” Men namnet har de faktiskt hittat på själva och står för ”Programa de Emprendimientos Sociales en Compost y Huerta” – ett program för social verksamhet inom kompost och odling. Här förenas ekologi med psykisk hälsa och arbetsterapi. Hit kommer ungdomar mellan 16 och 21 år som alla har en ökad social eller mental sårbarhet. Projektet ska hjälpa dem med den arbetsmässiga och sociala integrationen i samhället, ge dem erfarenhet av att ta sig an uppgifter och befinna sig i en arbetsmiljö. Samtidigt får de lära sig om det ekologiska odlingssättet och se resultatet av den egna arbetsinsatsen växa fram.

En mötesplats utanför institutionerna

Projektet PECOHUE förverkligas med hjälp av ett statligt barn- och ungdomssjukhus, men själva odlingen inryms på den agronomiska fakulteten vid Buenos Aires Universitet. Denna koppling har gjort det enkelt för studenterna att komma förbi och hjälpa till med det praktiska arbetet. Någon är här som volontär medan en annan deltar som en viktig del i sina socionom- och terapeutstudier. Det värmer i hjärtat att se entusiasmen hos dem som valt att engagera sig. Platsen och verksamheten är en stor kontrast till gråa boenden och stängda behandlingshem som ofta kännetecknar sjukhus, stödboenden och institutionella miljöer. Dessutom skapar projektet ett sammanhang och en stark gemenskap för de ungdomar som fått turen att komma hit. Tänk om mer arbetsterapi och rehabilitering kunde få se ut just såhär.

PECOHUE inrymmer mängder av möjligheter och entusiasmen från alla involverade smittar av sig. Här ska nämligen vår nästa workshop i deltagande fotografi äga rum – men det kommer ni kunna läsa mer om i nästa inlägg.

Vi som skriver är praktikanter hos Fundación Proyecto Pereyra, en organisation verksam inom många olika projekt i Buenos Aires-området. Läs mer om vårt arbete med deltagande video här.

3 Comments

  • Mats Wäppling Svara

    Hur kan man göra detta skalbart i andra miljöer?

    • Clara Wäppling Svara

      Det är en jätteintressant fråga som jag också går och grunnar på. Skulle behöva prata med personer som har lite mer kunskap inom bland annat odling. Sedan handlar det ju om utrymmet också, att kunna ha så stora odlingsytor mitt i en storstad känns ganska unikt. Tänker att det blir lite av en balansakt mellan hur långt ifrån staden man kan komma, samtidigt som det inte blir för otillgängligt. Till PECOHUE kommer t ex deltagarna tre gånger i veckan, parallellt med sin skolgång. Om man tänker sig något liknande, mängdmässigt, får restiden inte göra vardagen för omständlig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *