När snön slutar falla

I byn Umla strax utanför Leh råder vinterns stillhet. Den iskalla vinden yr upp en virvel av damm över frusna gråbruna lerjordar och tomma vägar. Det är en kall vinter, men i den lilla byn märks det att vi går ett förändrat klimat till mötes. Det saknas snö.

Det senaste decenniet har vi människor åstadkommit en ökning av jordens medeltemperatur genom att vi i stora delar av världen lever på ett sätt som producerar ohållbara mängder växthusgaser. Lika väl som vi har olika klimat runt om på jorden skiftar också konsekvenserna av den antropogena uppvärmningen från plats till plats. Ett av de allvarligast drabbade områdena är Himalaya, en region med känsliga ekosystem som nu erfar ett varmare klimat, oregelbunden nederbörd, krympande glaciärer och skyfall.

Denna vinter är inte unik, utan i flera år har byarna i Ladakh fått allt mindre nederbörd på vintern. De redan krympande glaciärerna blir ännu mindre då de inte byggs på under vinterhalvåret, och det är byar som Umla, vilka är beroende av glaciärers smältvatten för odling, dricksvatten och energi, som drabbas.
– Jordbrukarna i byn har sett sina skördar bli allt mindre och boskapens betesmarker reduceras, säger Stanzin Nudol, projektkoordinator för LEHO:s aktiviteter i Umla.
För de 80 % av Ladakhs befolkning som livnär sig på jordbruk är snö under vintern en fråga om att överleva sommaren. Här blir det tydligt hur orättvis den globala klimatdebatten är, och vems förutsättningar som räknas i global klimatpolitik. I Ladakh pratar invånarna huvudsakligen inte om framtida katastrofala klimatförändringar, utan här handlar det dagliga livet om att anpassa sig till de förändringar som redan sker.

LEHO har sedan 1991 arbetat i Umla för att öka vattensäkerheten och den ekonomiska stabiliteten, samt öka kunskapen om och implementera ekologisk odling. Under de senaste tre åren har organisationen drivit ett projekt där den kanske mest revolutionerande och intressanta konstruktionen är en artificiell glaciär. Sommaren år 2013 byggdes strukturen till den artificiella glaciären av byborna tillsammans med ingenjören Gulam Rasul. Det är en enkel struktur med två stycken tre meter höga och en halv meter tjocka stenmurar konstruerade på en plan skuggig yta i flodfåran. Den artificiella glaciären saktar ner vattenhastigheten så att vattnet kan frysa till is under vintermånaderna och lagras fram tills våren. Till skillnad från de naturliga glaciärerna som finns på över 5000 meters höjd, är den artificiella glaciären byggd på ungefär 4000 meters höjd. Detta gör att den konstgjorda glaciären börjar smälta tidigare på året och kan förse byborna med vatten under planteringssäsongen i april då de behöver vattnet som mest.

Den artficiella glaciärens stenmurskonstrution, varav den bakre muren är täckt med is.
Den artificiella glaciärens stenmurskonstruktion, varav den bakre muren är täckt med is.

– Tack vare den artificiella glaciären har vi nu tillräckligt med vatten i byn. Vi behöver inte längre ha en turordning för använda vatten utan kan använda vatten fritt för vårt jordbruk. Det gör att vi fått ökade skördar och att våra trädplanteringar har överlevt, säger Yangchen Dolma, boende i Umla.
Den artificiella glaciären i kombination med LEHO:s övriga projekt i Umla gör nu att hon, tillsammans med flera andra bybor, har fått det enklare att leva av sitt jordbruk. Ekonomin är bättre, framförallt för byns kvinnor, eftersom de kan sälja grönsaker, potatis och hö från sina odlingar. Det är också lättare för bönderna att bedriva ekologiskt jordbruk eftersom tillgången på kompost och gödsel har ökat, och att fler sorters grönsaker kan odlas medför positiva hälsoaspekter.

Den artificiella glaciären och LEHO:s arbete har medfört flera positiva aspekter för byborna i Umla, men det går inte att bortse ifrån att problematiken med klimatförändringarna kvarstår. Byn är fortfarande beroende av smältvatten från naturliga glaciärer, glaciärer som blir allt mindre för varje år i ett allt varmare klimat. Samtidigt drabbas byborna bland annat av allt kraftigare nederbörd under sommarhalvåret vilket medför översvämningar, erosion och förstörda skördar. Den verkliga lösningen ligger långt utanför Ladakh och grundar sig i ambitiös global klimatpolitik. För att hjälpa dessa bönder att få en trygg framtid måste vi tillsammans minska våra utsläpp av växthusgaser till en säker nivå och samtidigt fokusera på lösningar för att reducera den aktuella koncentrationen av växthusgaser i atmosfären. Konsekvenserna av mindre än 1°C global uppvärmning drabbar många här och nu, vi kan helt enkelt inte invänta den katastrof som 2-4°C uppvärmning skulle innebära för Ladakh och flera andra miljontals människor på vår jord.

One Comment

  • Olivia Linander Svara

    Tack för bra blogg! Heja er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *