Kokan – drogen, medicinen, kultursymbolen

Lukten av torkad koka är speciell. Den påminner om grönt te, och varje morgon när jag klev utanför dörren i Sotopata fyllde den mina näsborrar. De stora näten låg alltid utbredda på marken mitt i byn, täckta med gårdagens skörd av kokablad. För Sotopata spelar odlingen av denna växt en avgörande roll för såväl ekonomisk försörjning som hälsotillstånd. Synen på kokabladet som en naturresurs med ett socialt värde erkänns också i Bolivias nya konstitution. I norr ger den helt andra associationer. De 0,5 % kokain som finns i bladet bannar därmed hela plantan. Kokabladet är narkotikaklassat enligt 1961 års allmänna narkotikakonvention, och i Sverige enligt läkemedelsverkets förteckning II. För mig var det därför en smärre chock när kokan lättsamt plockades fram som en ask läkerol. Scener från Narcos, lyxfester på Stureplan och otaliga utredningar om missbrukets grymma verklighet flimrade förbi mitt inre. Men det var innan jag förstod vilken roll bladen spelade här, det var innan jag anade komplexiteten med lagstiftningen och den politiska rävsax som så många odlare befinner sig i.

15609364_10154840275488559_417124749_o

Det var först på 1980-talet som den verkliga kokainproduktionen drog igång. Då främst i Bolivia, Peru och Colombia, länder som än idag är de ledande världsproducenterna. Processen, som går till på det sättet att bladen stampas ner till ett mjöl och blandas med kemiska tillsättningsmedel, var ännu mer komplicerad då och tärde hårt på arbetare och miljö. I princip allt kokain exporterades till USA och Europa, då kokan hade en helt annan traditionell betydelse i Bolivia. Den betydelsen finns starkt bevarad än idag trots en global narkotikahandel.

Juana är 27 år och kokaodlare. När hon var 20 år tog hon över plantagen efter sin pappa. Hon beskriver det som ett självklart steg i livet, det var det enda sättet att tjäna pengar på. Kokan som Juana odlar är ekologisk, och hon styr hela processen från frö till handeln. Nästan allt säljs till La Paz. Men dagens restriktioner begränsar Juanas produktion. Enligt internationella bestämmelser och en överenskommelse med Colombia och Peru så får Bolivia endast odla koka på 20 000 hektar. Detta har inneburit att landet delats upp i gröna, gula och röda områden efter i vilken grad odlingar tillåts. Charazani, regionen vi befinner oss i, är ett gult område.
”Detta trots att vi (i Charazani) har odlat kokan långt innan kolonialtiden. Det är en del av vår kultur, vår tradition.” säger Juana.

15631097_10154840275218559_1874547796_o
Juana

En stor del av befolkningen i Charazani, inklusive Juana, identifierar sig som Kallawaya. Kallawayafolket har en lång historia kantad av vetenskapliga framsteg, framför allt inom medicin och läkekonst. Till exempel kunde de bota malaria innan européerna med hjälp av måreväxter, något som räddade tusentals liv under bygget av panamakanalen. Kokaplantan har sedan länge använts som medicin mot bland annat ont i magen och huvudvärk, och den går att återfinna på listan över landets 99 medicinalväxter. Får du höjdsjuka i Bolivia kommer du garanterat bli ombedd att dricka en kopp kokate.

Byns utbildade husläkare, Raquel Burgoa Esprella, berättar att även hon ofta rekommenderar koka till sina patienter. Det finns många riktigt bra naturmediciner, säger hon, och tillägger att den bästa vården finns i storstäderna. ”I La Paz finns alla mediciner och den bästa vården. Men tillgängligheten ut hit är dålig. Och läkemedlen är ofta väldigt dyra.” För Raquels patienter, varav många har ont om pengar, fungerar naturmedicinerna således som ett mer ekonomiskt substitut. ”Inte sällan rekommenderar jag att varva ett läkemedel med kokate. Dels för att dra ner på kostnaden om patienten önskar det, men dels för att minska beroendet av tunga läkemedel” berättar hon.

Sergio, 21, är en av de kokaodlare som demonstrerar för sin rätt att odla koka. Han säger att det handlar om att återta identiteten som Kallawaya. Medan många gröna regioner bara odlat koka i ett 20-tal år så har Charazani gjort det i tusentals, säger han. ”Kokan har en rituell betydelse, när vi offrar till moderjord.” Den används även som energipåfyllning under arbetsdagarna för att stilla hungern. ”Vi vill att kokan ska få erkännelse i lagen. Att det vi gör blir lagligt i Bolivia”. Demonstrationen som Sergio deltar i går till fots till La Paz för att stirra politikerna i vitögat. Senaste nytt är att regeringen har lovat att tillsätta en ny utredning om rättigheterna regionerna emellan.

På kvällarna i Sotopata hamnade jag ibland sittande på toppen av ett berg med koka. Steg två efter torkningen är nämligen att packa bladen så att allt får plats i påsar för transporten. Jag minns en av mina första kvällar när jag satt där uppe, och tyckte mig som en outsider ändå känna en bit av det sociala värde kokan har. Vi var ett tiotal personer som umgicks mitt bland den kl 22 på kvällen. Några bullade upp högar för andra att sitta på. Någon bjöd runt en flaska med läsk. Någon berättade historier som fick oss alla att skratta. Några tuggade och fyllde säckarna.

Så, avslutningsvis söker mina betraktelser inga svar på hur vi kommer till bukt med ett globalt problem, de söker snarare förstå ett sammanhang. Det som för mig står klart är att kokan må vara källan till kokainet på en plats, men en källa till liv, hälsa, kultur och tradition på en annan.

Kokaplantage i Charazani
Kokaplantage i Charazani

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *