Ett samhälle sluter samman

Samhället sluter samman

Ladakh hamnar ofta i en nyhetskugga av Kashmirkonflikten i väst. Under tiden vi har varit här har det varit väldigt få nyheter om regionen Ladakh i de större nyhetskanalerna. På sin höjd har det skrivits några rader om beslut som tagits av den autonoma regionala regeringen. Därför var vi förvånade när vi en lördag morgon fick höra att allt i Leh skulle hålla stängt i protest mot en man som antastat en läkarstudent från Ladakh. Anklagelsen är mot en professor som också är institutionsansvarig på ett lärosäte i Jammu. I nyhetsflödet kallas läraren för en ’behavioural molester’, alltså att han har ett antastande beteende och att detta alltså inte är första gången han övergripit sig på någon. Detta sker i en kontext där det sedan nyår pågår en debatt kring ofredande och sexuellt våld mot kvinnor i Indien. I ett nyårsfirande Bangalore rapporterades det om mass-antastningar och övergrepp, och om en poliskår som inte gjort något i konsekvens av anmälningarna. Politiker i regionen har reagerat med uttalande som: ’Boys will be boys’ – samt beskyllt kvinnorna för att ha västerländska kläder på sig och därför får de skylla sig själva.

I Ladakh lyssnade alla instanser när anklagelsen kom från läkarstudenten, och nu kräver alla rättvisa. Samhället har varit snabbt med att sluta upp bakom den utsatta kvinnan. Det finns en rörelse på facebook med hashtagen #standwithnomoly. Elever från lärosätet har arrangerat demonstrationer mot mäns våld mot kvinnor och sexuella trakasserier. I Ladakh kräver alla nivåer av samhället att läraren avskedas och det är i protest mot att han fortfarande har sin anställning kvar som alla verksamheter var stängda den lördagen. Vi gick genom Leh Main Market den förmiddagen och med undantag från apotek och statliga institutioner som postkontor var allt stängt. Detta gällde också verksamheter långt utanför stadens centrum, när vi åkte förbi den vanligtvis vibrerande förorten Choglamsar var där endast taxi-chaufförer som arbetade. Allt annat var fördraget och stängt.

Ladakhier ser sig själva som en ofta diskriminerad minoritet i delstaten Jammu och Kashmir, och trots religiösa olikheter är de ett enat folk. När något sådant här händer blir den verkligheten tydlig. Det har varit ett flertal veckor av aktioner, demonstrationer och protester mot professorns kvarvarande anställning. Ladakh Buddhist Alliance (LBA) är en organisation med obeskrivlig makt i samhället och det är sagt att när de backar något eller någon gör resterande samhälle det också. När en sådan samhällsinstitution sluter samman med liknande muslimska organisationer samt studentorganisationer runt om i Ladakh låter det högt och det hörs långt. Tillsammans har LBA, ungdomssektionerna i de muslimska organisationerna Anjuman Imamia och Anjuman Moin-ul-Islam samt ungdomsförbundet till premiärminister Modis parti Bharatiya Janata Party (BJP) skrivit ett brev med krav till premiärministern. Det är krav på en snabb och rättvis rättegång och fortsatt skydd för offret.

Även kvinnogrupper i Leh har ställt sig bakom rörelsen och den 11 januari anordnades en marsch genom centrala Leh. Efteråt hölls det tal och gjordes löften om att inte sluta förens rättvisa var skipad. Varje organisation som fokuserar på kvinnors rättigheter har likt de religiösa grupperna skrivit individuella XX till premiärminister Modi. I delstatens parlament har politiker från Ladakh, tillika oppositionen, protesterat genom att lämna kammaren i enad trupp. Alla brev, alla protester och alla röster har hörts och gjort skillnad. Inte tillräckligt i de flestas mening. Professorn är numera avstängd, men inte avskedad.

En stor del av fokus ligger på att föräldrar i Ladakh nu känner sig osäkra på att skicka sina döttrar utanför regionen för att studera. Det finns väldigt få möjligheter att vidareutbilda sig i Ladakh och många söker sig till lärosäten i Srinagar eller Jammu. När fokus flyttas till oroliga föräldrar flyttas fokus tyvärr också från de strukturer som ligger bakom att en vane-antastare inte möter rättfärdigade konsekvenser. Att vara studerande kvinna är fortfarande utanför normen och det saknas kvinnliga politiker i de flesta instanser. Ladakh är ett samhälle i förändring, och många menar att med indiska mått mätt ligger regionen i framkant. Trots det, och till skillnad från den globala uppvärmningen, syns inga tydliga effekter av normarbete.

Kvinnor skall ha rätt till utbildning och till en plats på offentliga platser. Vare sig det är på ett nyårsfirande i Bangalore eller i ett klassrum i Kashmir. Strukturer likt dessa hittar vi över hela världen, de tar olika form och skepnad men de finns där. Varje gång ett fall likt detta cirkulerar i media känns det lika hopplöst att ett fall måste uppdagas, någon måste genomgå ett helvete, för att normer skall diskuteras och förändring skall ske. Vi minns den groteska gruppvåldtäkten i Delhi för tre år sedan som en vändpunkt för indisk lagstiftning kring kvinnors rätt till sin kropp, till att säga nej. Att det skall behövas fall där kvinnor om och om igen behandlas som mindre värda, som ett ting, för att skapa förändring är vidrigt och fel. Vad en kan ta med sig från fall likt dessa är att de blev hörda, när så många inte blir det. En ung kvinna i Ladakh talade om vad som hänt, och hon blev hörd. Nu bär det Ladakhiska samhället hennes röst vidare och kräver rättvisa. Förhoppningsvis kan deras röster höras långt utanför delstaten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *