En vit jul? Där smältande glaciärer blivit vardag

Medan ni därhemma har firat jul har vi här i Leh firat Losar (buddhistiska motsvarigheten till nyår). Under några dagar snöade det, men så fort det blev soligt igen smälte snön bort. Temperaturen ligger runt -15 grader på nätterna, och för varje dag som går så sträcker sig det vita lagret snö allt längre ner över de sandfärgade bergen, som vart vi än befinner oss omger oss likt en kuliss.

Bergen i Himachal Range, sett från LEHO's kontor
Bergen i Himalayan Range, sett från LEHO’s kontor

Att isarna världen över smälter när temperaturerna ökar är något som forskare länge har påpekat och bevisat, och mätningar från National Snow and Ice Data Center visar att isarna smälter allt snabbare. Trots att bergen här i Ladakh börjar täckas med snö och trots att mr Trump vill förneka klimatförändringarna går det att tydligt se hur glaciärernas minskande storlek påverkar böndernas liv i byarna kring Ladakh. De flesta byarna i Ladakh är beroende av vatten från glaciärerna, och invånarna har kunnat känna av hur glaciärernas minskande storlek påverkat vattenförsörjningen till byn.

Ladakh är en region med torrt bergsklimat, vintrarna är kalla och somrarna varma. Samtidigt har Ladakh en genomsnittlig nederbörd på enbart 158 mm per år, vilket gör att de helt är beroende av glaciärerna och de få vattendrag som finns för att få vatten. De korta somrarna gör även att odlingsperioden är kort, och att kunna förse jordbruket med vatten under dessa månader är avgörande för de ska kunna odla.

Under julhelgen har jag följt med LEHO för att genomföra workshops om vattenresurserna i byar runt om i Ladakh. LEHO arrangerar dessa workshops för bönder i tio olika byar som en förstudie inför ett kommande projekt, för att undersöka existerande vattenresurser, samt vanor och behov kring användningen av dessa. Under workshopen får bönderna kartlägga byns problem och möjligheter när det kommer till vattenanvändningen genom interaktiva övningar och metoder. I en övning ska de exempelvis rita ut vart byns vattenresurser finns (exempelvis glaciärer, vattendrag, vattenreservoarer) på en karta, och i en annan övning får de formulera årets vattencykel både när det kommer till behov och tillgång. När jag varit med under dessa workshops har det blivit tydligt att behovet är störst i börjar av sommaren (under april-juni) när de vattnar åkrarna inför odlingen, men att tillgången på vatten är störst under början på hösten, i augusti/september.

Invånare i Stakmo hjälps åt att rita upp en karta över byn
Invånare i Stakmo hjälps åt att rita upp en karta över byns vattenresurser
Kvinnor i byn Gangles ritar upp årets cykel av aktiviteter inom jordbruket
Kvinnor i byn Gangles ritar upp årets cykel av aktiviteter inom jordbruket

En man vid namn Punchok Namgyal som vi möter under workshopen i byn Gangles berättar att han år 1980 vandrade upp till glaciären Phulsey (som är den glaciär som förser just denna by med vatten) och såg hur den sträckte sig över ett stort område över bergen. Idag, berättar han, är ytan för samma glaciär ca 1 km2 mindre. När glaciärernas storlek minskar, kommer vattnet längre bort från byn vilket innebär att byn får mindre vatten i sin bäck och att smältvattnet från glaciären tar längre tid att nå fram till byn och kommer senare på våren. Somrarna i Ladakh är korta, liksom odlingsperioden. Bönderna är därför beroende av vattentillförsel i april/maj för att kunna påbörja jordbruket i tid. Försenas detta på grund av vattenbrist hinner inte grödorna mogna innan hösten och kylan kommer.

En av lösningarna på vattenbristen har de senaste åren varit att bygga artificiella glaciärer. De artificiella glaciärerna är placerade på lägre höjd än den naturliga glaciären och tekniken bygger på att stanna upp vattnet som smälter från glaciärerna och frysa ner det, så att vattnet sedan sakta kan börja smälta tidigare på året och förse byarna med vatten redan under april-maj, innan smältvattnet från den naturliga glaciären har nått bäckarna i byn. En annan lösning har varit att bygga vattenreservoarer till byarna, för att samla och förvara överflödigt vatten under de månader då isarna smälter som mest.

Den artficiella glaciärens stenmurskonstrution, varav den bakre muren är täckt med is.
En artificiell glaciär av stenmurskonstruktion (bild: Josefin Winberg)

Under workshopen i Gangles fick invånarna möjlighet att själva formulera sina problem och utvecklingsområden, och komma med förslag på lösningar för att förse sina egna och byns behov. Metoderna för övningarna i byarna har varit inspirerande att se, och visar hur en kan använda sig av bönderna och bybornas kunskaper och erfarenheter inför att en skapar projekt. Att få höra böndernas erfarenheter och behovsformuleringar har även gjort det verkligt vilka problem vi står inför i och med klimatförändringarna, och hur pass akut det är att skapa en förändring.

DSC_0038
En grupp invånare i byn Stakmo kartlägger byns system för vattenanvändningen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *