Chowkang Gompa

I lördags hade jag och Camilla en fantastisk dag som började med en två timmar lång promenad in till staden. Uppenbarligen gick vi vilse på vägen eftersom det ska ta cirka 40 minuter i vanliga fall… Inne i stan gick vi runt på marknaderna och tittade, åt jättegoda momos (ungefär som dumplings) på Norlakh, samt gick in i Chowkang Gompa vilket är ett slags buddhistiskt tempel.

Innan du går in i gompan måste du ta av dig skorna på en liten matta utanför. När du kommer in är det viktigt att komma ihåg att gå åt klockans håll, och på så sätt kommer du inte missa någon ut av de många buddhistiska avbildningarna som finns där inne. Till avbildningarna kan man be och lämna offergåvor. En utav de mer originella gåvorna vi såg var en flaska med pepsi, men det vanligaste är att lämna pengar, smycken eller vackra stenar. I ett hörn av gompan sitter en lama (en buddhistisk munk) med snaggat hår och vacker röd dräkt. Hans uppgift är bland annat att hålla koll på gompan och ta hand om offergåvorna.

Utsidan av gompan pryds av hundratals böneflaggor i rött, grönt, blått, gult och vitt. Färgerna symboliserar vind, vatten, jord, eld och himmel. Du kan även ta ett varv runt utsidan av gompan, åt klockans håll givetvis, och snurra på alla prayer wheels.

Böneflagorna återfinns på massor av ställen i Leh. Buddhistiska familjer sätter böneflaggor på sina hus och på så sätt kan man skilja på var det bor muslimer och var det bor buddhister. Här i Leh är de flesta buddhister, ca 80 procent av befolkningen, medan resten är muslimer. I Kargil, som är Ladakhs västra distrikt, är proportionerna omvända och 80 procent av befolkningen är muslimer.

Det är häftigt att se hur två världsreligioner kan utövas så nära inpå varandra. Bara här på LEHO så består personalen av både muslimer och buddhister.  Vi hoppas på att få lära oss mer om religionerna under vår vistelse här, vilket inte lär vara så svårt eftersom de flesta är öppna och gärna berättar när vi ställer frågor.


Foto: Ulrika Poppius

 

 

 

 


Foto: Ulrika Poppius


Foto: Camilla Göth


Foto: Ulrika Poppius

2 Comments

  • Olivia Svara

    Härligt ni verkar ha det. Ni skriver så att en kan känna vinden i håret på er! Kram

  • Robert Norman Svara

    Fantastiskt,
    onekligen blir man lockad av stämningen.
    Vi håller kontakten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *